Spelade Silent Hill hemma hos Isabell igår förresten, efter två timmar fick jag nästan ett psykiskt sammanbrott och tänkte att jag borde sluta.Historien om igår är förresten: Min mamma klagar på mig, för att jag inte har "en man", för jag klarar ingenting själv. (Men det gör en man, syftar hon på då.) Och alla vänner jag har är depressiva och suicidala, och den enda kille jag umgås med som jag borde vara kär i är Sebastian Nordh. De har aldrig pratat med varandra och hon vet i stort sett ingenting om honom.Hon fortsatte med att säga att meningen med livet är att hitta en MAN och att man ska tillägna livet till den här mannen. Föda en massa barn i mannens ära.Hon sa också, när hon dragit upp att jag känner en del män som använder smink och kan se provocerande ut på sina små vis, att herregud, hur kan jag umgås med dem!? Jag måste tänka på vem som ska bli far till mina barn!Jag blev så arg att jag nästan slog henne, igen, men det hade inte varit så smart, så jag panikbad Isabell att komma och hämta mig och eftersom hon är så jävla underbar så gjorde hon det och lät mig sova där. Hon stod till och med ut med att jag satt och skrek i soffan halva natten. Isabell är nog något av det bästa som hänt mig. Det känns bra.

Jag tror att Loke bjöd hem mig till sig. Hypotetiskt på något vis. Jag är så rädd för honom att jag nästan bryter ihop av att prata med honom. Det är jättekonstigt, jag vet inte varför det är så och jag vet inte varför jag återkommande måste prata med honom. Och diverse.Idag är det fredag, och den här fredagen är en himla tråkig fredag eftersom jag haft blod i käften hela natten och hela dagen och jag satt på mitt litteraturvetenskapsprov och fick panikångest. Så jag skrev en massa ursäkter på provet och gick. Jag orkade inte, och jag vågade inte, jag tror att jag svimmat om jag suttit kvar.Men nu är det okej, nu är jag på hemmaplan, med min säng, mina saker, min rökelse och min egna, självuppbyggda trygghet. Det hemska vädret håller sig utanför fönstret och det finns ingenting som känns bättre än just det.Funderar på att sova en stund, koppla bort alltihop. Lyssna på Tool en gång till och drömma. Inte just nu dock. Jag tänker lite väl mycket, och om jag fortsätter kanske jag rentutav kommer fram till någonting. Jag tvivlar, men det kan ju hända.Jag saknade Nalle idag lite, när jag mådde som sämst. En kram av honom hade varit gudasänd. Men där satt jag och läste Hallandsposten, och helt plötsligt kom min psykologilärare. Hon berättade att de pratat om neuroser och ångest idag, eftersom jag inte var på den lektionen. Jag sa att det var nog bra att jag slapp vara där. Hon berättade hur mycket hon tycker om mig och att hon gärna vill ha mig där, och hon gillar att höra vad jag har att säga.Det är skönt när någon vill höra vad man har att säga.